Livet i sadeln
Premiärloppet avklarat
Cykling i Italien är kultur. Det är det väl även i Sverige men ack så annorlunda! I Sverige uppskattar jag att det går ungefär nitton vardagscyklister, typ pendlare, på tjugo.
Den tjugonde kör kanske racer eller MTB. I Italien är det nästan tvärtom. Tävlingscykeln och cykelsadeln är här inte bara ett motionsredskap utan lika mycket en “soffa hos psykologen”. En plats där man talar ut om sina problem. En plats för det kollegiala manliga samtalet. Dessutom är det en arena där mannen exponerar sin fina cykel, matchar kläder, skor, hjälm ja rubbet på ett elegant sätt. Den manliga fåfängan exploderar liksom i cykelklungan. Som vanligt är det kvinnorna i Italien som bär upp detta i huvudsak manliga nöje. De tar givetvis hand om allt hemma när männen drar i väg på sexton mil långa träningspass eller tävlingar på helgerna. Kvinnor står också ofta och spanar vid tavernorna utefter vägarna. Vi är ju tacksamma matgäster. Det tar därför inte många minuter innan de dessutom serverar rykande pasta carbonara, precis efter att man nypt till det sista med bromsarna och parkerat sin tävlingscykel direkt vid bordet. Även om det är män som sitter på cykeln så är det kvinnorna som håller Italien rullande. Precis som i världen i övrigt.